Ibland blir det bara lite för mycket.

Det har varit mycket nu ett tag. EU-valet slog oss nog med häpnad, alldeles oavsett hur luttrade och cyniska vi är. Nazister i parlamentet, enorma framgångar för Sverigedemokraterna och ett fortsatt lågt valdeltagande från vänsterhåll. Det gjorde mig ganska tung i huvudet. Men nu är det dags att ta nya tag. 

Svenskarnas Parti ställer upp i riksdagsvalet. Det är första gången sedan 40-talet som ett nazistiskt parti gjorde det. Oavsett hur svårt det är att ta in måste vi försöka göra något åt det. Det blir nästa kludd. Klistermärken finns kvar (men glädjande nog har över hundra stycken flyttat ut i landet), se föregående inlägg för mer info om det.

Nu kämpar vi vidare!

Gud så fint!

Efter många om, många men och lite suckande och gnällande över varierande kvalitet, tryck och sånt har jag nu finfina klistermärken att täcka över fulfula nazistklistermärken med. Det gör mig alldeles själaglad.

Jag har ganska många. Om det är så att någon annan skulle vilja ha. Mejla mig i så fall. Jag finns på dencivilaolydnaden@riseup.net

Jag kommer beställa fler, med andra tryck, och samma. Kanske. Vet inte än. Men det dröjer nog några veckor till.

PS. På förekommen anledning, ni skitsnabba antirasister ❤ : De är omkring fem gånger elva centimeter. Du får tio stycken för en selma. Portot bjuder jag på.

Därför är Jimmie Åkesson en human rasist.

Jimmie Åkessons nya favorituttryck ”den importerade arbetslösheten” sprids som en löpeld på osociala medier och andra avarter till vettiga diskussionsplatser. JÅ har ju dessutom en tendens att rösta ohyggligt borgerligt i riksdagen, så det känns inte helt omöjligt att den mest humana lösningen på den importerade arbetslösheten är att skicka ner arbetsförmedlare, livscoacher, jobbstödjare och Jimmie Åkesson själv till de drabbade områdena. För att hjälpa på plats. Det är så jävla vackert. Uppoffringarna som de humana rasisterna är villiga att göra. Hjälpen de är villiga att ge. Att de faktiskt på riktigt bryr sig om människor, i stället för multikultikramarna som bara vill låta folk vara arbetslösa i konstiga länder där ingen kan språket.

Det är ofta mycket, mycket svårt för den humanistiske rasisten att ta in att en person kan vilja ha en generös flyktingpolitik SAMTIDIGT som hen vill ha ett generöst bistånd och organisera krishjälp direkt på den plats där de drabbade finns. I den humanistiske rasistens ögon är detta en omöjlighet. Som att det ena måste ta ut den andre, lite som Harry Potter, ni vet.

Rasister, nazister och annat läskigt pack är alltså inte inhumana. Det är en mycket vanlig missuppfattning. Men det här är viktigt att komma ihåg. Att importera arbetslösheten hit är helt enkelt plågsamt. FÖR ALLA. Varför skulle en krigsdrabbad och bombjagad syrier vilja åka till Sverige och bara bli arbetslös liksom? Inte ha någon självklar plats i samhället? Jimmie Åkesson hjärta världens drabbade befolkning, faktiskt! HJÄRTA!

Den där jävla hederskulturen!

Inspirerades av ett klokt inlägg på Vardagsrasismen och gjorde en till kludd. Jag borde göra andra saker, men det här är så mycket viktigare på något sätt. Viktigare än att diska och… ja, äta och sånt.

Kort och gott, den som påstår att hederskultur är något som endast återfinns hos en viss religion eller samhällsgrupp eller etnisk grupp eller vad fan som helst är ute och cyklar. Med punka.

Ibland är jag så jävla visuell.

Katter är alltid antirasister.

Katter gillar inte rasister. Inte en enda katt i hela världen skulle rösta rasistiskt eller nazistiskt. Tänk på det. Gör inte din katt besviken. Du vet, så där besviken som mamma blev när du blev påkommen med fingrarna i syltburken eller folkölen i ryggsäcken. Gör inte din katt ledsen och arg. Tänk på kissen. Klia på magen. Rösta demokratiskt.

Grattis svensk!

Du trillar ofta över argumentet att det är så dyrt med invandrare. Då kan det vara skönt att veta att den som gnäller över det har kostat samhället fyra miljoner kronor bara genom att födas här och ta del av landets resurser. Och det är orimligt lågt räknat eftersom ingen vård, ingen vård alls, är inräknad i kostnaden. Här är det skolor, själva förlossningen, bidrag och liknande som är medräknat.

Har hen dessutom varit exempelvis öronbarn (som undertecknad), fått operera bort blindtarmen, kanske fötts för tidigt och fått slagga i kuvös, haft läs- och skrivsvårigheter eller bara sneda och kassa tänder – ja, då skjuter kostnaden i höjden så det visslar om det.

Det kan vara värt att komma ihåg att man inte är så jävla billig bara för att man är svensk. Det kan också vara värt att komma ihåg att man knappast gjort sig förtjänt av dessa kostnader. Det enda man åstadkommit som svensk är att födas i rätt land.

Vore ju schysst om en kunde dela med sig en smula till de som kuskat runt jordklotet i jakt på ett tryggt liv.

Vill du läsa mer?
http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/vad-kostar-en-svensk.html
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Priset-pa-var-valfard/Kostnader-for-olika-valfardstjanster/

Nazisterna ska aldrig få första maj.

I morgon är det dags igen. Arbetarrörelsens dag. Då vi tågar för jämlika arbetsplatser och rättvisa arbetsvillkor. Och då nazisterna tågar för stängda gränser och en omänsklig behandling av icke-etniska svenskar.

Låt dom inte göra det oemotsagda. Låt aldrig nazisterna få första maj.

It’s on like Donkey Kong!

Jag har inte ätit sedan frukost. Jag har fastnat här. Här vid datorn, vid den nya skrivaren och ritplattan.

Att det kunde vara så roligt att printa klistermärken. Och att det kunde vara så svårt att få saker och ting att hamna rätt. Jag är en glad amatör mitt i den antifascistiska gärningen. Jag känner mig helt sprallig! IT IS ON!

Åh, jag känner mig som en konstnär. Ett proffs. En sån där riktig tyckare. Nu kör vi!

Kamrater. Första laddningen har kommit fram. Flygblad denna gång, nästa gång klistermärken och efter det: Förhoppningsvis utrustning. Flygbladen är snygga, blankt papper, stora och tydliga, jag är skitnöjd. Det var sannerligen värt en miljard, som det kostade.

Jag orkar nog inte ens vänta på att solen går ner. Skiten måste börja spridas. Nu.

Peppen jag känner nu, den hoppas jag att fler av er känner. Jag hoppas fler vill göra så här!

Den antifascistiska gärningen fortsätter – snart.

Aldrig har jag väl fått så många följare utan att göra något förr. Det känns positivt. Än så länge går jag i väntans tider. Klistermärken och flygblad är på väg hit. Jag har delat ut min lilla text om Svenskarnas Parti här i min egen kåk, men jag vill ju mer och mer. Jag vill ut. Synas bland folk överallt.

Eftersom jag inte kan sluta nu, innan jag ens har börjat på riktigt, så går jag vidare. Jag har beställt hem utrustning för att kunna fixa egna märken, kort, flygblad, klistermärken. Det kostade inte så mycket – faktiskt.

Ytterligare väntans tider.